iman
N.M [iman]
soi-même; soi; seul
Flexions iman
yiman imanSources iman
- BOUAMARA Kamel, Issin : Asegzawal n teqbaylit s teqbaylit, Editions l'Odyssée, Tizi-Ouzou, 2010
- J.-M. Dallet, Dictionnaire Kabyle-Français (parler des At Mengellat Algérie) , Selaf Paris, 1982
Phrases avec le mot iman
Iṭṭef iman-is, immekta d awalen nni d xali-s Lḥusin : " urfan ur nehhun ara ɣer wayen ilhan ; urfan sderɣilen, saɛsigen, sefcalen " .
[
Agellid n times |
2006 |
Amar U Lamara ]
Yuli d Lḥusin ɣer Lmulud akked Ḥemmu, mi yessedreg iman-is, inna-yasen : - Zriɣ ayen i kwen iṭṭfen teggumam ad taɣem abrid ufella .
[
Agellid n times |
2006 |
Amar U Lamara ]
Mi yessekcem iman-is di taffa n temẓin akked walim nni awraɣ, yedda deg wedwi n yezgaren akked ifellaḥen itezzin i wennar dɣa izzi laɛqel-is .
[
Agellid n times |
2006 |
Amar U Lamara ]
D nitni i tt-id-iwwin i yiman- nsen .
[
Agellid n times |
2006 |
Amar U Lamara ]