iman
N.M [iman]soi-même; soi; seul
Flexions iman
iman yimanSources iman
- BOUAMARA Kamel, Issin : Asegzawal n teqbaylit s teqbaylit, Editions l'Odyssée, Tizi-Ouzou, 2010
- J.-M. Dallet, Dictionnaire Kabyle-Français (parler des At Mengellat Algérie) , Selaf Paris, 1982
Phrases avec le mot iman
Lḥusin yuɣal ɣer wemkan-is, iṭṭef abeckiḍ-is, Wecrif isnesr-d iman-is ɣer tama ufella .
[
Agellid n times |
2006 |
Amar U Lamara ]
Ikker, iseggem iman-is, yeẓẓel iɣallen-is ɣer warkasen icudd iten .
[
Agellid n times |
2006 |
Amar U Lamara ]
D Muḥend i wumi iserreḥ wawal, yerna : - Almad agi d lemdeɣ taserrart akked uḥeddad ɣer baba-k akked keč, ukiɣ i yiman-iw nernaɣ ugar .
[
Agellid n times |
2006 |
Amar U Lamara ]
Iseggem iman-is, iḥuk allen-is, iẓra lexyalat zdat-s teddun tezzin as: Wecrif, Ḥemmu, Ameqran, Muḥ, Arezqi, . . .
[
Agellid n times |
2006 |
Amar U Lamara ]